Idag har vi varit och hälsat på min gamla fina morfar som är lite dålig och trött just nu. Han låg där i sin säng på sjukhuset och såg alldeles liten ut. Trots sina 95 år så finns fåfängan kvar. Det första han ville när han vaknade efter att ha fått hjälp med andningen efter en lunginflammation var att få sin rakapparat. Här ville han inte ligga orakad! Åhhh jag önskar att han kommer finnas för alltid!!
V & E testade både rullatorn och rullstolen, kul prylar tyckte de. V undrarde vart gasen på rullstolen satt han hittade inte den :-)
Hoppas ni alla har haft en härlig helg för imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter!
Puss
anna
Giller bilden =) och jag gillar din kärleksfulla text om morfar =)
SvaraRaderaK R a M // T i n a
Så fin text.
SvaraRaderaDet är helt fantastiskt att man har lyckan att få ha dem kvar så länge. Känslan att ens egna barn får träffa de människor som alltid har funnits där för en själv, är just bara tacksamhet.
Min mormor fyller 91 i vinter och fortfarande pigg och helt med på allt som händer. Ibland säger hon: Håhå, jag hade ingen arbetslust idag... Med det menas att hon inte orkade baka 100 bullar, gammal bagerska som hon är ;)))
Ha en fin vecka!
Kram Sofia
Hej Anna!
SvaraRaderaJag har tänkt mycket på dig nu när jag förstår att din morfar börjat bli gammal på riktigt, när jag har träffat honom har han inte kännts som om så länge har varit över 90. Din morfar kommer alltid att leva hos dig. Min farmor lever alltid med mig och jag frågar henne hur jag skall vara som min farmor, fast vi lever i helt olika världar.
Många kramar
Marianne
Tack snälla söta ni för er omtanke! Ja han kommer alltid finnas där men jag hoppas på nåt sett att han alltid ska vara i livet.
SvaraRaderaKramar i massor till er!!
anna